Doyles garden: Från tupp till middag

En vän kom över med fyra tuppar som han behövde hjälp med att slakta och göra i ordning för ett par middagar. Jim gick in i garaget för att slipa till och göra yxan och knivarna skarpa. Det är viktigt att speciellt yxan som ska utföra det dödande slaget är vasst/skarp så att det verkligen gör sitt jobb. Det är inget som du önskar att du slår yxan mot tuppens hals och han inte dör på en gång. Jag vet att detta inlägg kan göra många upprörda och att allt verkar hjärtlöst. Så är absolut inte fallet. Vi vet att dessa tuppar har haft ett fantastiskt liv. De har fått ströva fritt ute, fått bra mat och omvårdnad. Den förra ägaren har försökt att sälja dem på exempelvis Blocket, försökt att ge bort dem, med ingen framgång. Verkligheten är så att för många tuppar är inte önskvärt. Om sanningen ska fram så äter de flesta av oss kött. Jag tycker att detta inlägg kan vara viktigt att faktiskt visa en del av verkligheten och vad kött är och hur det går till under processen. Jag tycker alla som äter kött bör vara medvetna, det är så lätt att gå där i affären och välja paketerat kött och sedan ha massa åsikter om hur slakten och styckningen går till. Vi som närvarade vid slakten hade den största respekt för tupparna som miste sitt liv. Under slakten var vi vördnadsfulla och dämpade. Även att min man varit styckare i över tjugo år så kan jag se respekten han ger djuret när han släcker dess liv. Det är inget han eller någon av oss som var närvarande tog lätt på. När tupparna var döda och vi började att plocka fjädrarna ändrade vår sinnesstämning och vi började bli tacksamma över allt kött vi nu hade.

Tupparna kom till oss i denna fina rottingkista, Jim har sett till att yxan och knivarna var skarpa. En hink med varmt vatten för att tvätta av oss.

Här hänger vi utrustningen.

Jim har ordnat så att vi kan hänga upp tupparna när vi tar bort fjädrar och skär ut inälvorna.

Jim tar ut den första tuppen. Det är tufft att släcka ett liv. Det var oerhört vackra tuppar, men ingen ville ha dem och tyvärr kan man inte ha för många tuppar. Det leder till problem. De slåss och gruppvåldtar hönorna.

Kan tyckas barbariskt att ha ihjäl tupparna med yxa, men det var över på ett par sekunder.

Nu börjar plockningen.

Big Daddy var väldigt intresserad.

Kollar in noga vad vi gör.

Jim plockar fjädrar.

Här är de i stort sätt färdigplockade.

Som tack fick vi behålla en av tupparna. Vi bestämde oss för att koka en gryta där vi skulle ha bland annat bönor och gröna ärter. Ärterna är vår egen skörd.