Vinrankan, hejdå!

Efter mycket funderande fram och tillbaka så beslutade vi oss för att såga ner vinrankan. Jag tycker det är lite synd med tanke på att den har vuxit till sig och är riktgit stor, frodig och ger mycket druvor.  Fast och andra sidan så brer den ut sig och tar mycket plats, visst man kan trimma den och hålla den i schack. Vi kom också fram till att det är nästan bara jag som äter druvorna. Barnen tycker att det är jobbigt med alla kärnor, de är så vana vi kärnfria samt att de tycker att skalet är lite kärvt.
Så nu är vinrankan borta och den har fått get plats till några pallkragar/odlingslådor istället.


Say goodbye to the vine!
After a lot thinking and talking we decided to cut down the vine. I think it is a pity because it has grown a lot and is  large, lush and provides much grapes. But the other side of the coin it spreads out and takes a lot of space, and an alternative is to trim it and keep it in check. We also came to the conclusion that it is almost only me who eats the grapes. The children find it difficult with all grape seeds, they are so used we seedless and they think that the shell is a bit harsh. So now the vine is gone and had get room to pallkragar/odlingslådor instead.